Det var väldigt skönt att skriva av sig i rond 7. Det kan hända att jag gör det någon fler gång. Det kommer ni alltid kunna se i rubriken, i så fall. Idag är det nya och annorlunda dikter på menyn... Den fösta här, skrev jag igår, så det är ju ganska nytt. Jag står i valet och kvalet, ifall den skall vara med i fjärde samling "Kaos" Får se... Den andra dikten heter "Tokjäveln".I min andra diktsamling "Vi som vandrat längs knivens vassa egg" så är den uppdelad i två, men inte här. "Tokjäveln" är en hyllning till fantasy-genren. Jag har valt ganska långa dikter, den här gången. Det blir lite känsligt och personligt för mig, i den tredje dikten. "Väggar av glas" handlar om en tjej jag kände för länge sedan. Tyvärr är R.I.P allt som går att säga idag... Ok, lets go, då!

Untitled

Ett liv, en väg, och ett val

Kärlek, hat, förhoppningar och samvetskval

Ett lidande, en lidelse och en väg ut

Livet har alltid en början, och alltid ett slut

Timglaset rinner,

medan dagarna, veckorna och åren försvinner

Vartenda liv innebär ett personligt krig,

alltmedan vi vandrar här, förvirrade  på livets stig

Vår inre, sanna identitet

är en väl bevarad hemlighet

Meningen med livet

är ingenting som står skrivet

Världens undergång

är en utnött och sönderspelad klagosång

Ingen har alla svar,

på livets alla svåra frågor, som dröjer sig kvar

En människa är en liten, liten bricka i livets spel,

där varje individ bidrar med sin del

Om du förstorar ditt livs historia,

så kommer du bara att få en snedsittande gloria

Hjärtat är vägvisaren in i det okända -

så om du låter hjärtat styra, så kan allting hända!

Livets historia skriver man i sitt eget blod,

med val och icke-val, med feghet och hjältemod

Vänd inte om, gå inte tillbaka

Det som varit, borde du inte ångra, eller försaka

Följ ingen, för då går du vilse till slut

Gå ensam, dit ingen vandrat förut

Skapa en framtid med dina egna händer

Kämpa och slit, tills allting vänder

Stjärnor lyser med enorm intensitet,

medans vi försöker lysa med stolthet och integritet

Ditt testamente, som du kommer att lämna kvar här,

visar alla vem du egentligen är!

 Tokjäveln

Det sägs att det finns

ett fruktansvärt väsen i skogen

Han visar sig endast

när tiden för det är mogen

Tokjäveln är fruktad

för sin galenskap och elakhet

Alla är rädda

för hans blodtörst och grymhet

Han bor i en grotta,

över hundra meter under jord

Tokjäveln tar hellre till våld,

an att slösa en massa ord

Han äter barn

och samlar på människoben

Tokjäveln kokar soppa på blod,

och jagar ständigt nya offer i månens sken

Ingen vet vad han egentligen är,

eller hur han tagit sig hit

Dödar han endast för föda,

eller gillar han också känslan av att döda?

Om du inte tror att detta är en påhittad fabel,

 så ta fram din uniform och din sabel

Vi måste dräpa detta odjur,

och kanske lyckas vi, om vi har tur!

Tokjävelns död utav människohand,

skall bli vårt framtida levebröd

Det kan även bli tvärtom,

så att vi går rakt in i en säker död!

Om vi inte återvänder innan solen gått ner,

så har Tokjäveln vunnit striden

Då finns vi inte i livet mer,

vi gav våra liv i jakten på sinnesfriden

Vi har våra vapen och vår magi,

och så länge tokjäveln lever, så är ingen fri!

Vi ger oss ut i strid,

vi jagar rättvisa, och en ljusare framtid

Inatt skall vi döda denna best,

och sedan skall vi ställa till med fest!

Gudar, ge oss styrka och mod

att spilla Tokjävelns blod

Krigarna närmar sig Tokjävelns boning,

här finns inte inte längre någon tid för försoning

Varje uppställd man har mord i sinnet,

och allt som Tokjäveln gjort, är färskt i minnet

Skräcken pulserar, när de känner stanken av död,

och utanför grottan ligger döda kroppar utsridda i överflöd

Det mullar och dundrar ur grottan, som aldrig förut

Nu får ni se upp, för Tokjäveln är på väg ut!

De utvalda väntar otåligt

Tokjäveln måste dö, allting som han gjort är oförlåtligt!

Plötsligt står han där,

och i luften sprider sig en elektrisk atmosfär

Det stora monstret tittar sig förvirrat omkring,

han verkar inte förstå någonting

Byns hövding Olaf, skriker ut sitt krigsvrål!

Nu skall tokjäveln äntligen få vad han tål!

Striden pågår i en våldsam minut,

sedan verkar allting vara slut

Nej, det stora monstret reser sig,

och hans galna blick skrämmer även mig!

Tokjäveln viftar och slår med sin påk,

här ser ni en Tokjävel, som inte är rädd för lite bråk

En efter en dödar han,

tills det bara återstår en man

Byns hövding, Olaf den förskräcklige,

står öga mot öga, med Tokjäveln, den äcklige!

En av dem skall dö denna dag

Bara en får leva, för sådan är djungelns lag!

Tokjäveln ger ut ett öronbedövande vrål,

när han genomborras av Olafs stål

Det stora monstret faller död ner,

och Tokjäveln finns inte mer

Olaf beger sig hem till byn

och det som väntar honom är en vacker syn

Fru och barn, familj och vänner,

ja, nästan alla i livet som han känner

Byn sörjer alla de som dött i striden,

alla de som gav sitt liv för rättvisan och sinnesfriden

Många har stupat ida, och de skall minnas i evig tid

Alla ni som dött, vila i frid!

Väggar av glas

 

Vacker och skön, är hon,

men sinnet är trasigt och skört

Hon hade till synes allting,

med allt hon lämnat efter sig, har blivit förstört!

 

Amingslös och problemfri på ytan, är hon,

men insidan är repig, ful och nött

Livet hade en gång en mening,

men hon har sårat alla människor, som hon någonsin mött!

 

Bortom räddning, är hon,

men hoppet lever kvar, tills allting faller

Hon ser inte sin egen begränsning,

bara ett osynligt fängelse, med osynliga galler

 

Ensam därinne, sitter hon,

omringad av endast sin spegelbild

Jag älskar henne,

men hon är för trasig, för hatisk, och för vild

 

Sårbar och frusen, är hon,

inget i livet tinar upp, och värmer ett fruset hjärta

Ingenting i världen

kan stilla hennes frustration, och inre smärta

 

Innanför alla väggar av glas hon har,

kvävs själen, hoppet, och viljan att leva,

för varje andetag hon tar!

 

Instängd mellan väggar av glas,

till slut måste hon ut

Instängd mellan väggar av glas

Kras!

 

Alla dessa väggar av glas

Själen brinner,

av smärta som aldrig försvinner

 

Alla dessa väggar av glas

Ett, ett, två,

kan någon snälla lyssna, då?

 

Cirkeln verkar för evigt sluten,

för tiden som kommer och den som är förfluten

Livet i en enda lång fas,

innanför det osynliga fängelset - 

med väggar av glas

 

Sören sjögren 4e April 2014