Den här gången tänkte jag ta med 3 dikter, som är otroligt betydelsefulla för mig, personligen. De heter "Av komplex natur", "Mannen som var ett skämt", och "Avskedets sista timma". De går i kronologisk ordning bakåt i tiden. Av komplex natur" handlar om mej - och hur jag fungerar. "Mannen som var ett skämt" är öppet för tolkning. Avskedets sista timma" skrev jag när jag var 18 år. Det är många som frågat mig vad sjutton jag tänkte på, när jag skrev den. Sanningen är att "Avskedets sista timma" var ett sätt att överleva för mig. Jag var djupt plågad av depressioner, på den tiden...

Lets go, då!

Av komplex natur

Jag är av kompex natur,

inte mer än en människa, eller hur?

Alla brister som jag fortfarande bär,

visar lite av människans misär

Jag är en del av problemet,

en liten, liten bricka i det stora systemet

Att alla individer har en egen röst,

ja, det är sannerligen en klen tröst

Det allseende ögat följer vartenda steg vi tar,

tills den sugit ur all integritet som finns kvar

Vi som är lite annorlunda, skall bli som alla andra,

tills vi bara är bleka karbonkopior av varandra

Alla skall stöpas i samma form,

och alla skall ligga inom samma norm

Om du plötsligt får för dig att du är unik,

 så kommer du snart att bli ett vackert lik!

Osynliga kedjor fjättrar oss,

och vi är alla en del av övervakningssystemet förstås!

Välkommen till vår väloljade förmyndarstat,

med sarkasm, klasstänkande och byråkratiskt prat

Vi omringas av lögner och baktaleri,

och samhällsfabriken drivs av överklassens svineri!

Skit rinner alltid uppifrån och ner,

tills man inte orkar hålla huvudet över ytan mer

Jag är av komplex natur,

som behandlas som ett djur i bur

Det allseende ögat hatar rebeller av min karaktär,

eftersom det inte kan dölja sitt avundsjuka begär

Jag lever livet på mig eget sätt,

och jag gör bara det som känns rätt!

Åt helvete med alla idealen,

 som bara ökar ångesten och samvetskvalen

Om du inte vet vem du är,

så väx upp här och nu - och lär;

Du är också av komplex natur,

inte heller mer än bara en människa, eller hur?

Mannen som var ett skämt

Det började som ett skämt

och alla skrattade åt honom jämt

En clown utan mundering,

med seriösa hävdelsebehov och skrattfixering

Retad och hånad,

ständigt jagad, mobbad och känslomässigt utplånad

Ren tortyr av ord,

som präglade livet på denna jord

Hela hans liv var en tragedi,

som han skickligt dolde med komedi

Ingen annan fick vara rolig eller kul,

 då blev han plötsligt obehaglig och ful

Att vara rolig var allt som fanns kvar,

en överlevnadsstrategi, något att klamra sig fast i 

Ingen människa kan leva ett helt liv,

med att vara någon annans tidsfördriv!

Mannen som var ett skämt,

visade sig inte vara rolig jämt

Vid halva livet gånget, tog han sitt eget liv,

för första gången tog han kontroll över sin egen giv

Han ville till varje pris lämna denna existens,

för han hade nått sin yttersta gräns

Alla som dömde honom då,

man kan undra varför de gjorde så?

Samma personer som hyllar honom idag,

kallade honom dum, ful och sinnessvag!

Hyckleriet får alltid liv när någon dör,

det verkar alltid bli så, vad man än säger och gör

De som fortfarande hånskrattar,

vad är det ni inte fattar?

Nu när en människas liv är över,

vad är det egentligen mer som ni behöver?

Livsgnistan fanns där tills den försvann,

men att leva är att hela tiden dö litegrann

Han hittade aldrig det han sökte,

hur mycket han än försökte och försökte

Det enda han hade att ge

var att få andra människor att le

Jag ler också när jag tänker tillbaka och minns

Mannen som var ett skämt,

skall ha all den respekt som finns!

Avskedets sista timma

Jag sitter här på dödens rand,

trampar bara vatten, bara sand

Vid slutet på resa,

skriker mina demoner med röster så hesa

Kniven mot trupen

och ett sista andetag

Blodet rinner,

all tid och rum försvinner

Rädlan att leva,

blev större än rädslan att dö

Därför förtrollade jag min själ,

med dödens vackra trollspö

Det fanns inte längre någon livskraft,

ångesten pressade ur all livssaft

Jag dog i hat och raseri,

kanske är det livets ironi?

Långsamt går jag in

i underjordens mörka lundar,

och jag inser,

att avskedets sista timma stundar

Sören sjögren, 14 mars 2014

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Jag inser plötsligt att jag har glömt en sak... Det kan lätt bli så när man har mycket i skallen, eller let´s face it - blir gammal. Jag har ju glömt att berätta VEM jag är! Ber så hemskt mycket om ursäkt, för det. Jag får väl ursäkta mig med at...

Över 80 st har besökt min blogg nu. Det är jag väldigt tacksam för. TACK! Nu krossar vi hundrastrecket! En mening som jag inte trodde att jag skulle få skriva, när jag började. Den här gången är det tre dikter, som jag bjuder på. Den första har inget...

     Den här gången är det dags att göra något annorlunda igen! Jag och en kompis funderar på att trycka tröjor med budskap på. De kan vara roliga, tokiga, eftertänksamma och kanske lite provocerande. Tittat på nätet, då det finns en marknad redan, m...

Det var väldigt skönt att skriva av sig i rond 7. Det kan hända att jag gör det någon fler gång. Det kommer ni alltid kunna se i rubriken, i så fall. Idag är det nya och annorlunda dikter på menyn... Den fösta här, skrev jag igår, så det är ju ganska...

     Jag ville först lägga upp 3 dikter, och bara köra på som vanligt - men något annat pockar på uppmärksamheten, just nu. För några dagar sedan blev en person brutalt överfallen bakifrån, när han skulle gå och titta på fotboll i Helsingborg. Vad so...