Ibland går det inte som man tänkt sig... Det gick sådär att få in texter av andra - så nu ställer jag mig i skottlinjen igen. :). 3 nya dikter. En är så ny att den inte har fått något namn... Vet du kanske vad den borde heta? Ställ ingen fråga till mig här intill - utan berätta för mig. Bästa förslaget vinner - äran. De andra dikterna heter "Om" och "Dö ung". De är båda ifrån mina tidigare diktsamlingar. Och ja, den otitlade dikten kommer hamna på min fjärde diktsamling "Kaos". ´Nuff said! Let´s go!

Dö ung

Jag bränner ljuset

i båda ändar

Jag lever snabbt,

för snabbt för de allra flesta

Jag vill inte bli gammal,

och jag räds inte att dö ung!

Jag vill omfamna döden naturligt

Aldrig efterlämna mig skammen som flykt innebär

Ålderdom innebär framtid,

och någon sådan finns inte längre här

Ålderdom innebär lidande,

och det har jag haft min beskärda del av

Jag lever, lider och njuter

Livet är för kort för likgiltighet

Jag ser ljuset i slutet utav tunneln,

och livsresan som sakteliga närmar sig sin ändstation

Hur kan någon be mig tänka på ålderdom,

när livet borde tagit slut för länge sedan?

Jag har bara gaspedalar och inga bromsar

Livet rusar iväg, och försvinner alltmer längre bort

Ni ger mig en stämpel,

för det är precis vad ni behöver!

Jag lever bara mitt liv,

för snabbt för de allra flesta

Om

Om jag provar mina vingar,

och flyger så högt att jag når himlen...

Kommer du att finnas där för mig,

när jag faller?

Om jag ger mig ut på sagolika äventyr,

och öppnar mina sinnen för nya världar...

Kommer du då visa mig vägen hem,

när jag gått vilse?

Om våra vägar plötsligt skils åt,

och vi inte längre kan ses...

Kommer du fortfarande

att vara min trotjänare på avstånd?

Tillfälligheter styr man inte över,

och "om" kommer alltid vara en del av våra liv

Jag kan inte lita på "om",

men jag litar alltid på en sann vän

Vår vänskap är för stark för "om",

och vi styr "om" med våra val

Något så viktigt som vänskapsband,

hanteras och vårdas bäst med ömsesidig omsorg

Därför vet jag...

... att om jag provar mina vingar,

om jag ger mig ut på sagolika äventyr,

och om våra vägas plötsligt skils åt,

så kommer du alltid att finnas där,

för mig ändå...

??????????????????????????????

 

Regnet faller stilla ner,

dropparna blir bara fler och fler

Plötsligt öppnar hela himlen sig,

men det finns inte längre något skydd för mig

 

Jag vill leva livet,

inte slarva bort det, eller ta det för givet

I mitten utav ett skyfall,

men jag är fri,

och det kommer jag att förbli

 

Jag ångrar allt och ingenting,

för det är ändå mitt liv, när allting kommer omkring!

Jag har för mycket heder

för att slaviskt följa andras seder

 

Låt mig stå här och ensam frysa,

medan jag väntar på att solen åter skall lysa

Om solen aldrig någonsin lyser mer,

så stod jag iallafall här, när den gick ner

 

Ett sista skri av smärta,

innan det stannar, mitt djupfrysta hjärta

Bara mörker nu, runt hela jordens sfär,

för solens strålar har sedan länge slutat värma här

 

/Sören Sjögren

 

Lägger upp 3 dikter till här. De heter "Processen", "Vems fel?", och Skamlig heder. "Processen" är från min fjärde diktsamling, Kaos! (under konstruktion). "Vems fel?" är från min andra diktsamling "Vi som vandrat längs knivens egg". "Skamlig heder" ifrån första diktsamlingen "Mona Lisa ler inte länge", skrev jag när Pela och Fadime blev brutalt mördade. De är inte ensamma. Känns som att detta är en fråga som försöker tystas ner. Det är 12 år sedan som Fadime mördades av sin far. Det har faktiskt inte hänt så mycket, och i tidningarna ser vi resultatet. Det är för jävli!gt! "Skamlig heder" är till regeringen, till fäder som mördar sina barn, men framför allt är den till alla oskyldiga offer - och minnet av dem... Det sjätte inlägget kan dröja ett litet tag. Jag kommer inte att lägga ut något själv där, utan det inlägget är helt till för mina vänner. Lovar ändå att det kommer bli riktigt bra... Lets go, då!

Processen

Renad

ifrån förtalet

Renad

ifrån skulden och samvetskvalet

Renad

ifrån allt som hänt förut

Vilka är egentligen ni

att ifrågasätta mina beslut?

Aldrig renad

ifrån mina inre demoner

Aldrig renad

i en kropp, i total avsaknad av hopp

Aldrig renad,

fast i depressivitet

För alltid fast

i min egen hopplöshet

Mitt problem

och mina yttre exem

Min kamp

och mina övertramp

Renad utanpå,

skalet på min kistas etui

Aldrig renad

från allt som gömmer sig inuti

Vems fel?

 

Skall vi klandra Gud

för att han skapade människan,

eller skall vi klandra människan

för att hon skapade Gud?

 

Skamlig heder

 

Hur är det möjligt 

att hata sitt eget kött och blod?

Vem har rätten

att ta det liv man skapat?

 

Heder

betyder ingenting

Stolthet

betyder ingenting, då

Hatet sprider sig och infekterar själen

Den nästlar in sig och gror

i världens alla mörka sinnen

Hatet förblindar, förmörkar och det tär

Nationalitet

betyder ingenting

Hudfärg

betyder ingenting, då

Sorg i obeskrivlig omfattning

tynger mitt redan söndertrasade hjärta

Tårar vägar sluta rinna,

de rinner för de oskyldigt dömda

Små själar och stora egon

betyder ingenting

Förräderi och genomskinliga lögner

betyder ingenting, då

De oskyldiga dog med sin integritet och stolthet

i hjärtat intakt

Förtryckets sylvassa klor dödade dem,

men fördärvade dem aldrig i livet

Kultur

betyder ingenting

Blod

är inte längre tjockare än vatten, då

Med dessa handlingar

målar de skyldiga sina självporträtt

Med dessa handligar

gräver de sina egna gravar allt djupare

Framtiden

betyder ingenting

Ånger

betyder ingenting, då

Det enda som betyder någonting, då

är alla tusentals släckta själar

som inte längre brinner,

för heder som aldrig existerat!

/Sören Sjögren

Den här gången tänkte jag ta med 3 dikter, som är otroligt betydelsefulla för mig, personligen. De heter "Av komplex natur", "Mannen som var ett skämt", och "Avskedets sista timma". De går i kronologisk ordning bakåt i tiden. Av komplex natur" handlar om mej - och hur jag fungerar. "Mannen som var ett skämt" är öppet för tolkning. Avskedets sista timma" skrev jag när jag var 18 år. Det är många som frågat mig vad sjutton jag tänkte på, när jag skrev den. Sanningen är att "Avskedets sista timma" var ett sätt att överleva för mig. Jag var djupt plågad av depressioner, på den tiden...

Lets go, då!

 

Av komplex natur

Jag är av kompex natur,

inte mer än en människa, eller hur?

Alla brister som jag fortfarande bär,

visar lite av människans misär

Jag är en del av problemet,

en liten, liten bricka i det stora systemet

Att alla individer har en egen röst,

ja, det är sannerligen en klen tröst

Det allseende ögat följer vartenda steg vi tar,

tills den sugit ur all integritet som finns kvar

Vi som är lite annorlunda, skall bli som alla andra,

tills vi bara är bleka karbonkopior av varandra

Alla skall stöpas i samma form,

och alla skall ligga inom samma norm

Om du plötsligt får för dig att du är unik,

 så kommer du snart att bli ett vackert lik!

Osynliga kedjor fjättrar oss,

och vi är alla en del av övervakningssystemet förstås!

Välkommen till vår väloljade förmyndarstat,

med sarkasm, klasstänkande och byråkratiskt prat

Vi omringas av lögner och baktaleri,

och samhällsfabriken drivs av överklassens svineri!

Skit rinner alltid uppifrån och ner,

tills man inte orkar hålla huvudet över ytan mer

Jag är av komplex natur,

som behandlas som ett djur i bur

Det allseende ögat hatar rebeller av min karaktär,

eftersom det inte kan dölja sitt avundsjuka begär

Jag lever livet på mig eget sätt,

och jag gör bara det som känns rätt!

Åt helvete med alla idealen,

 som bara ökar ångesten och samvetskvalen

Om du inte vet vem du är,

så väx upp här och nu - och lär;

Du är också av komplex natur,

inte heller mer än bara en människa, eller hur?

Mannen som var ett skämt

 

Det började som ett skämt

och alla skrattade åt honom jämt

En clown utan mundering,

med seriösa hävdelsebehov och skrattfixering

Retad och hånad,

ständigt jagad, mobbad och känslomässigt utplånad

Ren tortyr av ord,

som präglade livet på denna jord

Hela hans liv var en tragedi,

som han skickligt dolde med komedi

Ingen annan fick vara rolig eller kul,

 då blev han plötsligt obehaglig och ful

Att vara rolig var allt som fanns kvar,

en överlevnadsstrategi, något att klamra sig fast i 

Ingen människa kan leva ett helt liv,

med att vara någon annans tidsfördriv!

Mannen som var ett skämt,

visade sig inte vara rolig jämt

Vid halva livet gånget, tog han sitt eget liv,

för första gången tog han kontroll över sin egen giv

Han ville till varje pris lämna denna existens,

för han hade nått sin yttersta gräns

Alla som dömde honom då,

man kan undra varför de gjorde så?

Samma personer som hyllar honom idag,

kallade honom dum, ful och sinnessvag!

Hyckleriet får alltid liv när någon dör,

det verkar alltid bli så, vad man än säger och gör

De som fortfarande hånskrattar,

vad är det ni inte fattar?

Nu när en människas liv är över,

vad är det egentligen mer som ni behöver?

Livsgnistan fanns där tills den försvann,

men att leva är att hela tiden dö litegrann

Han hittade aldrig det han sökte,

hur mycket han än försökte och försökte

Det enda han hade att ge

var att få andra människor att le

Jag ler också när jag tänker tillbaka och minns

Mannen som var ett skämt,

skall ha all den respekt som finns!

Avskedets sista timma

Jag sitter här på dödens rand,

trampar bara vatten, bara sand

Vid slutet på resa,

skriker mina demoner med röster så hesa

Kniven mot trupen

och ett sista andetag

Blodet rinner,

all tid och rum försvinner

Rädlan att leva,

blev större än rädslan att dö

Därför förtrollade jag min själ,

med dödens vackra trollspö

Det fanns inte längre någon livskraft,

ångesten pressade ur all livssaft

Jag dog i hat och raseri,

kanske är det livets ironi?

Långsamt går jag in

i underjordens mörka lundar,

och jag inser,

att avskedets sista timma stundar

Sören sjögren, 14 mars 2014

It´s time to invite one of my friends, Peter Haag. There is one contribution from him here, and one from me. The one that Peter was nice enough to let me put up here, is called "Put it on layaway". Mine is called "Dragging my casket". Inviting Peter was easy, because I respect him as a person and a composer. I´m sure that you haven´t seen him for the last time here :). As it goes for myself, well, what can I say? I prefer swedish, but "Dragging my casket" is a poem that I think I nailed. So let get busy, alright?

Put it on layaway

Always said that I hate conflicts, but I´m driven by them

I pick apart my insides, while I sit and drink in silence

It´s a riot outside, I close the door, simpleminded 

If I isn´t violence, it´s abuse, ain´t you sick and tired

He lets the rythm guide him, they wanna bitch about it,

go on live your lives oblivious, you ain´t shit without him

He did his time inbetween the lying, the fighting and caniving

They made him, they denied him, he´s David you´re Goliath

His atoms are more vibrant, through the trials of fire

He´s the silence of a child with all of mankind inside him

He walks with lion, connects with stars and giants,

bound to go his own route, despite your misguided guidance

You ain´t like him, not even close, you don´t even like him,

cause he reminds you of your own foulself,

Bitch, stop crying, stop trying, you lied and said you couldn´t go without him,

now you´re wide awake, he´s always there, but you can´t find him

/Peter Haag

Dragging my casket

I´m dragging my casket

through the wind, rain and snow

I´m still standing tall,

no matter how hard the wind may blow

My casket is heavy,

almost to much to bare

I´m about to reach a point

where i just don´t care

The pain is shooting arrows,

piercing straight though the heart

I´d like to see an end,

but I´m fresh at the start

I suffer in solitude,

just look around me,

you´ll see, there´s no gratitude

I´m dragging my casket,

and don´t you get in my way

Step aside, little man.

cause you don´t wanna die today

I´m danger, a complete stranger,

somewhat of a lone ranger

I´m a drifter, I´m a shifter

I´m an up, and I´m a downlifter

I wanna be strong,

but weakness is a part od mankinds decease

If you wanna drag your casket along with me,

than feel free, please

I don´t lie through my teeth,

no, I´m not the primeminister,

but the world is so cold, so mean, and so sinister

I don´t know what happens in a day,

but let me quote Sinatra;

At least I did it my way!

/Sören Sjögren