Direktlänk till inlägg 6 april 2014
Det var väldigt skönt att skriva av sig i rond 7. Det kan hända att jag gör det någon fler gång. Det kommer ni alltid kunna se i rubriken, i så fall. Idag är det nya och annorlunda dikter på menyn... Den fösta här, skrev jag igår, så det är ju ganska nytt. Jag står i valet och kvalet, ifall den skall vara med i fjärde samling "Kaos" Får se... Den andra dikten heter "Tokjäveln".I min andra diktsamling "Vi som vandrat längs knivens vassa egg" så är den uppdelad i två, men inte här. "Tokjäveln" är en hyllning till fantasy-genren. Jag har valt ganska långa dikter, den här gången. Det blir lite känsligt och personligt för mig, i den tredje dikten. "Väggar av glas" handlar om en tjej jag kände för länge sedan. Tyvärr är R.I.P allt som går att säga idag... Ok, lets go, då!
Untitled
Ett liv, en väg, och ett val
Kärlek, hat, förhoppningar och samvetskval
Ett lidande, en lidelse och en väg ut
Livet har alltid en början, och alltid ett slut
Timglaset rinner,
medan dagarna, veckorna och åren försvinner
Vartenda liv innebär ett personligt krig,
alltmedan vi vandrar här, förvirrade på livets stig
Vår inre, sanna identitet
är en väl bevarad hemlighet
Meningen med livet
är ingenting som står skrivet
Världens undergång
är en utnött och sönderspelad klagosång
Ingen har alla svar,
på livets alla svåra frågor, som dröjer sig kvar
En människa är en liten, liten bricka i livets spel,
där varje individ bidrar med sin del
Om du förstorar ditt livs historia,
så kommer du bara att få en snedsittande gloria
Hjärtat är vägvisaren in i det okända -
så om du låter hjärtat styra, så kan allting hända!
Livets historia skriver man i sitt eget blod,
med val och icke-val, med feghet och hjältemod
Vänd inte om, gå inte tillbaka
Det som varit, borde du inte ångra, eller försaka
Följ ingen, för då går du vilse till slut
Gå ensam, dit ingen vandrat förut
Skapa en framtid med dina egna händer
Kämpa och slit, tills allting vänder
Stjärnor lyser med enorm intensitet,
medans vi försöker lysa med stolthet och integritet
Ditt testamente, som du kommer att lämna kvar här,
visar alla vem du egentligen är!
Tokjäveln
Det sägs att det finns
ett fruktansvärt väsen i skogen
Han visar sig endast
när tiden för det är mogen
Tokjäveln är fruktad
för sin galenskap och elakhet
Alla är rädda
för hans blodtörst och grymhet
Han bor i en grotta,
över hundra meter under jord
Tokjäveln tar hellre till våld,
an att slösa en massa ord
Han äter barn
och samlar på människoben
Tokjäveln kokar soppa på blod,
och jagar ständigt nya offer i månens sken
Ingen vet vad han egentligen är,
eller hur han tagit sig hit
Dödar han endast för föda,
eller gillar han också känslan av att döda?
Om du inte tror att detta är en påhittad fabel,
så ta fram din uniform och din sabel
Vi måste dräpa detta odjur,
och kanske lyckas vi, om vi har tur!
Tokjävelns död utav människohand,
skall bli vårt framtida levebröd
Det kan även bli tvärtom,
så att vi går rakt in i en säker död!
Om vi inte återvänder innan solen gått ner,
så har Tokjäveln vunnit striden
Då finns vi inte i livet mer,
vi gav våra liv i jakten på sinnesfriden
Vi har våra vapen och vår magi,
och så länge tokjäveln lever, så är ingen fri!
Vi ger oss ut i strid,
vi jagar rättvisa, och en ljusare framtid
Inatt skall vi döda denna best,
och sedan skall vi ställa till med fest!
Gudar, ge oss styrka och mod
att spilla Tokjävelns blod
Krigarna närmar sig Tokjävelns boning,
här finns inte inte längre någon tid för försoning
Varje uppställd man har mord i sinnet,
och allt som Tokjäveln gjort, är färskt i minnet
Skräcken pulserar, när de känner stanken av död,
och utanför grottan ligger döda kroppar utsridda i överflöd
Det mullar och dundrar ur grottan, som aldrig förut
Nu får ni se upp, för Tokjäveln är på väg ut!
De utvalda väntar otåligt
Tokjäveln måste dö, allting som han gjort är oförlåtligt!
Plötsligt står han där,
och i luften sprider sig en elektrisk atmosfär
Det stora monstret tittar sig förvirrat omkring,
han verkar inte förstå någonting
Byns hövding Olaf, skriker ut sitt krigsvrål!
Nu skall tokjäveln äntligen få vad han tål!
Striden pågår i en våldsam minut,
sedan verkar allting vara slut
Nej, det stora monstret reser sig,
och hans galna blick skrämmer även mig!
Tokjäveln viftar och slår med sin påk,
här ser ni en Tokjävel, som inte är rädd för lite bråk
En efter en dödar han,
tills det bara återstår en man
Byns hövding, Olaf den förskräcklige,
står öga mot öga, med Tokjäveln, den äcklige!
En av dem skall dö denna dag
Bara en får leva, för sådan är djungelns lag!
Tokjäveln ger ut ett öronbedövande vrål,
när han genomborras av Olafs stål
Det stora monstret faller död ner,
och Tokjäveln finns inte mer
Olaf beger sig hem till byn
och det som väntar honom är en vacker syn
Fru och barn, familj och vänner,
ja, nästan alla i livet som han känner
Byn sörjer alla de som dött i striden,
alla de som gav sitt liv för rättvisan och sinnesfriden
Många har stupat ida, och de skall minnas i evig tid
Alla ni som dött, vila i frid!
Väggar av glas
Vacker och skön, är hon,
men sinnet är trasigt och skört
Hon hade till synes allting,
med allt hon lämnat efter sig, har blivit förstört!
Amingslös och problemfri på ytan, är hon,
men insidan är repig, ful och nött
Livet hade en gång en mening,
men hon har sårat alla människor, som hon någonsin mött!
Bortom räddning, är hon,
men hoppet lever kvar, tills allting faller
Hon ser inte sin egen begränsning,
bara ett osynligt fängelse, med osynliga galler
Ensam därinne, sitter hon,
omringad av endast sin spegelbild
Jag älskar henne,
men hon är för trasig, för hatisk, och för vild
Sårbar och frusen, är hon,
inget i livet tinar upp, och värmer ett fruset hjärta
Ingenting i världen
kan stilla hennes frustration, och inre smärta
Innanför alla väggar av glas hon har,
kvävs själen, hoppet, och viljan att leva,
för varje andetag hon tar!
Instängd mellan väggar av glas,
till slut måste hon ut
Instängd mellan väggar av glas
Kras!
Alla dessa väggar av glas
Själen brinner,
av smärta som aldrig försvinner
Alla dessa väggar av glas
Ett, ett, två,
kan någon snälla lyssna, då?
Cirkeln verkar för evigt sluten,
för tiden som kommer och den som är förfluten
Livet i en enda lång fas,
innanför det osynliga fängelset -
med väggar av glas
Sören sjögren 4e April 2014
Jag inser plötsligt att jag har glömt en sak... Det kan lätt bli så när man har mycket i skallen, eller let´s face it - blir gammal. Jag har ju glömt att berätta VEM jag är! Ber så hemskt mycket om ursäkt, för det. Jag får väl ursäkta mig med at...
Över 80 st har besökt min blogg nu. Det är jag väldigt tacksam för. TACK! Nu krossar vi hundrastrecket! En mening som jag inte trodde att jag skulle få skriva, när jag började. Den här gången är det tre dikter, som jag bjuder på. Den första har inget...
Den här gången är det dags att göra något annorlunda igen! Jag och en kompis funderar på att trycka tröjor med budskap på. De kan vara roliga, tokiga, eftertänksamma och kanske lite provocerande. Tittat på nätet, då det finns en marknad redan, m...
Jag ville först lägga upp 3 dikter, och bara köra på som vanligt - men något annat pockar på uppmärksamheten, just nu. För några dagar sedan blev en person brutalt överfallen bakifrån, när han skulle gå och titta på fotboll i Helsingborg. Vad so...
Ibland går det inte som man tänkt sig... Det gick sådär att få in texter av andra - så nu ställer jag mig i skottlinjen igen. :). 3 nya dikter. En är så ny att den inte har fått något namn... Vet du kanske vad den borde heta? Ställ ingen fråga till m...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
5 |
6 | ||||
7 |
8 |
9 |
10 | 11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 | 17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 | 24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
|||||||
|